Paket i juni, tillökningen är här! Demeyere kokkärl!

Givetvis syftar jag till en tillökning av köksutrustningen och nu slår jag på stora trumman! En köksassistent? Nej! En matberedare? Nej! En espressomaskin? Nej! Nya kokkärl? JA!

Till saken hör att detta blir min 6’e stekpanna och min första saucier. 6’e!? Jo, jag köpte fel storlek när jag köpte mina första De Buyer kolstålspannor, när jag rådfrågade min lilla far uttryckte han sitt missnöje över att hans trogna gjutjärnsstekpanna alltid är för liten oavsett jobbet. Därför köpte jag 1 stekpanna och en grillpanna med en diameter på 32 cm. Hade jag haft gas hade livet lekt – nu hade jag och har fortfarande en ”normal” häll (ingen induktion) så jag har fortfarande inte sett ljuset (det kulinariska ljuset). Efter detta köpte jag en mindre De Buyer (26cm i diameter) och sen har jag fått mig tilldelat 2 gjutjärnspannor genom åren (en Skeppshult 26cm och en gammal Rosenlew 23cm). Men varför då en till? Jo, jag ville ha en högkvalitativ rostfri stekpanna, en stekpanna som kan bryna en biff och stå pall för en sås (även om den innehåller syrliga komponenter). Högkvalitativ? En stekpanna utan ”diskbotten” och med minst 3-lager av material i konstruktionen.

Vilka var då kandidaterna? Det finns givetvis många märken att välja mellan men för mig stod valet mellan All-Clad, Cuisinart, Le Creuset, Zwilling, De Buyer, G.R.Y.M, Mauviel och Demeyere. Det finns säkerligen flera märken att frossa i men för mig stod det mellan dessa.

Även om All-Clad’en säkerligen hade levererat i kvalitet och övriga aspekter (snabbheten och jämnheten i värmedistributionen från spishällen samt design) fanns ingen leverantör och försändelser från USA tenderar att bli svinaktigt dyra.

Stekpannan från G.R.Y.M och Le Creuset hade jag möjlighet att personligen inspektera och blev föga imponerad. Personligen ogillar jag Le Creusetens design på locken och vad gäller G.R.Y.M stekpannan är specifikationerna på uppbyggnaden svåra att hitta (vilket får mig att tro att de döljer något). Le Creuseten hade även fått några negativa utlåtanden på webben, vilket jag tolkade som ett dåligt omen.

Mauviels är ett välkänt märke med uttalat bra kvalitet. Lovorden till Mauviel gäller främst deras kopparstekpannor och även om flera källor prisar kopparkärlens värmefördelning ville jag inte ha en stekpanna som kräver den graden av omsorg för den blodiga prislappen. Men design och bristen på tillfredsställande erbjudanden fick mig slutligen att bortse från den Franska leverantören.

Kvar att välja bland fanns alltså Zwilling, De Buyer och Demeyere. Men eftersom Zwilling koncernen nuförtiden äger det Belgiska Demeyere och genom rationaliseringar har påbörjat tillverkning av identiska produkter (inom budget och mellanskiktet främst) behöver man inte fästa större vikt vid namnen. Slutligen fanns alltså 3st stekpannor att välja bland, Demeyere Atlantis, Zwilling Sensation och De Buyer Affinity. Demeyeren har en 7-lagers uppbyggnad, Zwillingen har 5-lager och De Buyern torde ha 3-lager. Prisskillnaden är enorm från återförsäljare till återförsäljare och efter en del snokande fann jag slutligen en återförsäljare som erbjöd erbjudanden på alla tre. Prisskillnaden var minimal. Skillnaden mellan De Buyeren och Zwillingen var 200 SEK/21,5€ och mellan Zwillingen och Demeyeren ytterligare 200 SEK/21,5€. Valet var alltså en 3-lagers stekpanna för 400 SEK/43€ mindre än en 7-lagers. Efter många svettiga timmars bollande med mitt problem kom jag fram till att detta troligen blir min sista stekpanna, så då är det definitivt värt att investera i bästa möjliga kvalitet.

Nu är jag alltså ägare till min egen 7-lagers stekpanna, min egen Demeyere. Vad är då första intrycket? Gedigen kvalitet, tjocka väggar i såväl stekpanna som saucieren. För mig är utformningen bekväm, men om du har mindre händer eller inte känner dig bekväm med tunga föremål på spishällen är Demeyere Atlantis inget för dig. Detta gäller för både saucieren och stekpannan. Jag hade först tänkt införskaffa den större modellens saucier (24cm i diameter) men efter att ha hittat en återförsäljare och fått chansen att fysiskt hantera saucieren kom jag på bättre tankar. Det blev en modell mindre istället och uppriktigt sagt tror jag att jag borde ha valt ännu en mindre modell (22cm men borde ha valt 20cm i diameter).

Eftersom det kommer kräva betydligt fler tester och mer användning före jag kan ge ett rättvist utlåtande av dessa ypperliga Belgiska mästerverk tänker jag avsluta med dessa ord – fick jag göra om det skulle jag göra precis samma val!

Vilken skönhet! Vilken design!

Låt oss se hur länge den lystern håller i sig utan större ansträngningar!

Uppdatering 3.10.2016

Efter dryga 4 månaders användning får jag tillstå att jag fortfarande är nöjd med inköpet. Men! kanterna på stekpannan är något höga vid stekning av exempelvis ägg och andra stekningar där du verkligen behöver jobba med stekspaden. Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, var sak har sitt användningsområde. Jag äger nu 5 st. stekpannor, 2 gjutjärn, 2 kolstål och en i rostfritt. Min rostfria skönhet som glimrar som platina i solens sken lämpar sig bäst för såser och rätter du vill dränka i tomatbaserade såser (köttbullar i marinara exempelvis). Mellan kolstålet och gjutjärnet är det relativt jämt skägg vid stekning av ägg och biffar. Men! min större gjutjärnsstekpanna av märket Skeppshult har fått sig inte en utan 5 omgångar med sandpapper och diverse andra slipmedium - varför? Nytillverkade gjutjärnskastruller och stekpannor får sällan (läs generellt sett aldrig) den sista slipningen som hörde till tillverkningsprocessen under tidigare år. Varför? kostnadseffektivitet, jag har även läst att producenterna argumenterar att de nya tillverkningsmetoderna producerar en betydligt bättre slutprodukt och slipningen har därför blivit överflödig. Min lilla gjutjärnshjälte var dock knottrigare än ansiktet på en fjortis och ingen mängd inbränt fett kunde få den ytan jämn. I bjärt kontrast till detta kunde mina De Buyer kolståls pannor användas redan efter några få inbränningar. Betyder detta att detta järnstycke fungerar smärtfritt? Nej, jag har bränt om ytan ett 20 tal gånger. Dels för att jag ständigt jagar den perfekta lystern i min järnjungfru men dels för att jag gjorde några tabbar med tomatsås.

Glansen i mitt äldsta gjutjärn beror dels på in stekning men även finishen 

Tillbaka till Demeyeren, den har en härlig tyngd - vilket betyder att om du känner dig svag i nyporna är detta inte stekpannan för dig. Värmefördelningen är löjligt god - jag har alltså bränt mig på kanterna otaliga gånger. Designen är vågad - missförstå mig inte, jag tycker om designen men den är inte lämplig i ett mindre kök (den tar upp en hel del plats i köksskåpet). Hur står det då till med saucieren? En fantastisk produkt även denna! Det finns dock ett litet problem, jag i min enfald läste en amerikansk recension om storleken på sagda produkt där en icke namngiven amerikansk tös hävdade att du aldrig kan äga en FÖR stor saucier. Jag vill påstå att 3liter är en rätt tilltagen storlek om man exempelvis tänker koka knäck för de närmaste sörjande eller vill tillreda lite sås till fredagsbiffen. Problemet är nämligen samma här som för stekpannan, den blir relativt tung. Jag har redan övervägt att införskaffa mig en till saucier i mindre storlek. Men det inköpet får bero för tillfället.