tisdag 21 mars 2017

De Buyer Swing - Playing the mandolin or playing with a mandoline


Dags för ett nytt köksredskap. Under en längre tid har jag dagdrömt om en De Buyer Mandolin och när jag hittade en Swing för ett passande pris slog jag ner som en hök. En Mandolin används främst vid tillredning av stora kvantiteter skivade frukter eller grönsaker. Behöver du en mandolin i ditt kök? Det beror på hur mycket inläggningar, strimlade grönsaker eller tunt skivade råvaror du använder dig av i köket. Det finns många olika typer av mandoliner i många olika prisklasser. Det finns handhållna modeller och fristående modeller, stora modeller och små. För mig fanns det bara ett märke, De Buyer. Varför? För deras modeller och konstruktion tilltalade mig. En mandolin från De Buyer tar plats, är bökig och kommer hyvla av dina fingrar om du använder den fel (återkommer till den punkten). Den är dock stabil, reservdelar finns tillgängliga via nätet och den är vass.

De Buyer har flera olika mandoliner, allt från mandoliner för den glada amatören till proffset. Priserna börjar kring ca. 50€ för en enkel handhållen modell och fortsätter upp emot 250€ för den fristående proffsmodellen helt i rostfritt stål. Detta kan tyckas gå emot alla mina värderingar men jag införskaffade en mellanmodell. Varför? Ärligt talat för att även om jag redan flitigt har använt min mandolin kommer den aldrig användas i den utsträckning som behövs för att motivera en utgift på över 200€. I denna prisklass finns flera valmöjligheter, OXO goodgrip har en modell som starkt rekommenderas av ex. American Test Kitchen (en aldrig sinande källa till produkttester), det finns även en uppsjö andra uppstickare men De Buyer har mitt förtroende och därför valde jag mellan dessa modeller.

En stabil kartong som skyddar ditt redskap


En rejält inpackad produkt

Mandolinen består av 5 delar. Basen, knivbladen (2st ett som lateralt och ett valfritt som skär vertikalt)

Utlåtande; 7/10 - Kvaliteten är hög, den känns robust och den biter mer än bra (min tumme har redan hyvlats ner några mm). Problemet är avståndet mellan blad och stödplattan (den platta biten i metall), vid framställandet av tjockare bitar fastnar den sista biten (visar mina försök med potatis) lätt i knivbladet och det uppstår en något farofylld situation när du tvingas dra ut bitarna med fingrarna. Detta kan likt många andra saker i livet åtgärdas med milt fart&fläng men eftersom bladen är vassa och kan vara otåliga föredrar jag att gå metodiskt tillväga. Sen har vi problemet med smala långa föremål, de passar inte in i det skyddande handtaget. Därför rekommenderar jag efter smärre blodutgjutelse införskaffandet av en stålhandske för framställandet av saltgurka eller mynt av morötter.

Skulle jag köpa den igen? Till det priset, ja. Jag återkommer med recept i vilka mandolinen kommit väl till pass i matbloggen.