tisdag 21 mars 2017

De Buyer Swing - Playing the mandolin or playing with a mandoline


Dags för ett nytt köksredskap. Under en längre tid har jag dagdrömt om en De Buyer Mandolin och när jag hittade en Swing för ett passande pris slog jag ner som en hök. En Mandolin används främst vid tillredning av stora kvantiteter skivade frukter eller grönsaker. Behöver du en mandolin i ditt kök? Det beror på hur mycket inläggningar, strimlade grönsaker eller tunt skivade råvaror du använder dig av i köket. Det finns många olika typer av mandoliner i många olika prisklasser. Det finns handhållna modeller och fristående modeller, stora modeller och små. För mig fanns det bara ett märke, De Buyer. Varför? För deras modeller och konstruktion tilltalade mig. En mandolin från De Buyer tar plats, är bökig och kommer hyvla av dina fingrar om du använder den fel (återkommer till den punkten). Den är dock stabil, reservdelar finns tillgängliga via nätet och den är vass.

De Buyer har flera olika mandoliner, allt från mandoliner för den glada amatören till proffset. Priserna börjar kring ca. 50€ för en enkel handhållen modell och fortsätter upp emot 250€ för den fristående proffsmodellen helt i rostfritt stål. Detta kan tyckas gå emot alla mina värderingar men jag införskaffade en mellanmodell. Varför? Ärligt talat för att även om jag redan flitigt har använt min mandolin kommer den aldrig användas i den utsträckning som behövs för att motivera en utgift på över 200€. I denna prisklass finns flera valmöjligheter, OXO goodgrip har en modell som starkt rekommenderas av ex. American Test Kitchen (en aldrig sinande källa till produkttester), det finns även en uppsjö andra uppstickare men De Buyer har mitt förtroende och därför valde jag mellan dessa modeller.

En stabil kartong som skyddar ditt redskap


En rejält inpackad produkt

Mandolinen består av 5 delar. Basen, knivbladen (2st ett som lateralt och ett valfritt som skär vertikalt)

Utlåtande; 7/10 - Kvaliteten är hög, den känns robust och den biter mer än bra (min tumme har redan hyvlats ner några mm). Problemet är avståndet mellan blad och stödplattan (den platta biten i metall), vid framställandet av tjockare bitar fastnar den sista biten (visar mina försök med potatis) lätt i knivbladet och det uppstår en något farofylld situation när du tvingas dra ut bitarna med fingrarna. Detta kan likt många andra saker i livet åtgärdas med milt fart&fläng men eftersom bladen är vassa och kan vara otåliga föredrar jag att gå metodiskt tillväga. Sen har vi problemet med smala långa föremål, de passar inte in i det skyddande handtaget. Därför rekommenderar jag efter smärre blodutgjutelse införskaffandet av en stålhandske för framställandet av saltgurka eller mynt av morötter.

Skulle jag köpa den igen? Till det priset, ja. Jag återkommer med recept i vilka mandolinen kommit väl till pass i matbloggen.


onsdag 30 november 2016

Home made vs. store bought - Ginger ale


Jag dricker sällan läsk, jag tycker inte om läsk och jag köper läsk enbart om ett recept kräver (ex. cola till carnitas). Varför jag inte gillar läsk är den höga mängden socker alt. sötningsmedel, den kemiska smaken och vetskapen att sockerhalten kommer göra mig hyperaktiv i timmar framöver. Hemmagjorda drycker är ett helt annat kapitel. Jag gillar mjöd och glögg samtidigt som jag hyser planer på att någon dag brygga min egen öl. Men fram till den dagen får jag klara mig med mina andra små projekt och de räcker gott.

Jag tänker inte hymla med att jag gillar smaken av kommersiellt tillverkad Ginger Ale, men jag är samtidigt sugen på att testa skillnaderna mellan den kommersiella versionen och den hemgjorda. Utöver detta gillar jag smaken av ingefära, jag gillar fräschheten och förmågan att snabbstarta smaklökarna. Att ingefära sägs ha många hälsofrämjande egenskaper (även om de i detta recept överskuggas av sockermängden) är givetvis en fördel. Även om alla dessa själ väger tungt bleknar de i jämförelse över min iver att framställa en dryck med naturligt bubbel (genom användandet av jäst).

Ivrig som Tommy och Annika i karamellbutiken skred jag till verket! Den käre Alton fick åter visa vägen!

GINGER ALE by Alton Brown (http://www.foodnetwork.com/recipes/alton-brown/ginger-ale-recipe.html)
Ingredienser

  • 45 g ingefära (riven)
  • 170 g socker
  • 1,8 lit vatten
  • 1/8 tsk torrjäst
  • 2 msk citronsaft

Instruktioner

  1. Blanda ingefäran, socker och 1,2 dl vatten i en kastrull
  2. Värm tills sockret lösts upp i vattnet
  3. Ta av värmen och låt dra i 1 h
  4. Sila sirapen
  5. Blanda ner resterande vatten (ljummet) och citronsaften
  6. Tillsätt jästen och häll upp på flaska (helst plast för att undvika exploderande glasflaskor)
  7. Låt stå dra i 48 h i rumstemperatur
  8. Smaka av och förvara i kylskåpet
Notera - Genom att förvara drycken i kylen avstannar jästens verksamhet och vidare alkoholkonvertering saktas ner. Lätta på trycket i flaskorna från dag till dag.

Utlåtande; 8/10 - Jag följde inte ens receptet och det blev kalasgott! En höjdare! Fräsch med lite bett i och lite lätt bubbel. Betydligt fräschare än den kommersiella versionen och enkel att göra - jag är konverterad!

torsdag 17 november 2016

Homemade vs. store-bought - Lemon curd vs. Orange curd/Lemon curd


Hur kan man jämföra citron och apelsin mot varann? Min stötesten gäller främst konsistensen, givetvis tänker jag inte bortse från smaken men konsistensen var det som fick mig att ilsket slänga ihop en apelsin curd mitt under en annars lugn söndagsförmiddag. För att under måndag eftermiddag slänga ihop ytterligare en citron curd.

Vad är då mitt problem med den köpta produkten? Låt oss analysera produkten. Lemon curd i sin renaste form innehåller följande ingredienser. Citronsaft (och skalet om man så behagar), socker, äggulor (vitan kan även den medverka), salt och smör. Därför blev jag mäkta förvånad när min köpa lemon curd betedde sig mer som spackel än som en lös pudding. Smaken skall vara den av kraftiga citrustoner med en mjukhet som bara smör kan ge. Mitt införskaffade spackel hade en oförklarlig torr smak, en grynighet och innehöll margarin. Åter hade jag fallit för en inbjudande förpackning som lovade mer än den levererade.

Till vänster min lena fina pösiga citron curd, till höger något annat. Notera konsistensen, här försökte jag bre ut curden med baksidan av en sked för att uppnå ett mer fotogeniskt resultat men det gick inte vägen.

Den införskaffa citron curden - Robertsons

Utlåtande; 0/10 - Fel konsistens, fel smak, fel fett. Fel helt enkelt. Inget jag tänker köpa fler burkar av, kanske kan jag använda resterande mängd som vaselin vid någon passande längre cykeltur.

Hur gör du din egen citron eller apelsin curd?

ORANGE CURD by INA GARTEN (http://www.foodnetwork.com/recipes/ina-garten/orange-curd-recipe.html)
Ingredienser
  • 4 apelsiner (skal)
  • 1,2 dl apelsinsaft (färskpressad)
  • 3,6 dl socker
  • 115 g smör (osaltat)
  • 4 ägg
  • 1/8 tsk salt
Instruktioner
  1. Vispa smöret luftigt och vitt
  2. Tillsätt sockret och skalet
  3. Vispa pösigt
  4. Tillsätt äggen (1 i taget)
  5. Tillsätt saften, vispa till homogen massa
  6. Hetta över vattenbad tills krämen tjocknat
  7. Slå över i burkar och låt svalna
Utlåtande; 8/10 - Det finns bättre recept, men jämförelsen med den köpta varianten är tämligen tydlig. Notera att man kan använda pudersocker istället för strösockret (gå då istället efter vikt 300g) och man kan med fördel hoppa över citrusskalet. Känner du för lime, citron, grapefrukt eller en salig blandning där emellan kan apelsinsaften bytas ut mot annan färskpressad saft. Råkar dina apelsiner vara omåttligt söta kan du med fördel använda dig av en skvätt citron eller lime för att vrida ner volymen på sötman något (sockermängden måste förbli konstant eftersom sockret fungerar som motvikt för att äggproteinet inte skall koagulera)


En smörstekt bit bröd med en rejäl klick apelsin curd. Inte dumt, inte dumt alls!

måndag 14 november 2016

Alkoholfritt öl med citrustoner - Clausthaler Lemon non-alcoholic shandy


Jag har druckit radler tidigare, men inte shandy. De radler varianter jag har prövat har samtliga haft citrussmaker, har innehållit alkohol och även om citrussmaken har varit påtaglig har fortfarande smaken av öl funnits i där bakgrunden. Förstå mig rätt, jag tycker om läskande blaskiga drycker, men sötman får inte vara överväldigande. Jag gillar tanken på att kunna dricka en öl utan alkohol med toner av citron. Jag är kort sagt för idén, nu över till verkligheten.

Utlåtande; 1/10 - Nej. Jag köper idén med blandningen men här känner jag inte av ölen överhuvudtaget. Ingen fara i sig, men om jag köper kaffe och det inte smakar kaffe utan te - då blir jag lite fundersam. Tanken på en alkoholfri öl skall väl vara att dämpa suget på en öl, inte få dig att tänka på läsk? Nej, detta är inget för mig.

Att denna öl som inte smakar öl kommer från ölens sista utpost Tyskland är onekligen ett slag under bältet!



söndag 13 november 2016

Willy Wonka hade sin chokladfabrik men jag har min Wilfa ICM-C15


Ibland får en handling oväntade konsekvenser, inköpet av en glassmaskin var en sådan händelse för mig. Jag hade tidigare endast gjort några enklare recept utan någon form av glassmaskin och resultatet blev alltid det samma. En hopplöst stelfrusen massa som lättare kunde portioneras med stämjärn och hammare än med glasskopa. Svaret var enkelt, införskaffa en glassmaskin. Jag förkovrade mig i information om de olika typerna av glassmaskin och snart stod slutsatsen klar. Om du som jag har en tendens att drabbas av ett oresonligt glassbehov som inte tål en väntetid på över 12 timmar då behöver du en glassmaskin med inbyggd kompressor. Efter att ha snokat runt på nätet fann jag två modeller (jag införskaffade min glassmaskin redan 2012 och då var utbudet väldigt begränsat i prisklassen 0-250€ (0-2490 kronor)). En av märket Unold och en av märket Wilfa. Wilfans rostfria chassi och konstruktionen som helhet tilltalade mig och därför valde jag den.

Den glänser i solen, om solen ligger på. Den är kanske rostfri men för mig är den guld värd!

Förberedelserna inför användningen av en glassmaskin med eller utan kompressor är densamma. Smeten bör vara kyld i bägge fallen, dels för att uppnå ett krämigare slutresultat men även för att kylningseffekten i den kompressorlösa varianten inte skall försämras. Före införskaffandet av min Wilfa försökte jag desperat hitta produkttester men produkten var relativt ny och inga tester fanns. Hade jag vetat vad jag vet idag hade jag kanske funderat en extra gång.

Utlåtande; 8/10 - I fråga om slutresultat har min Wilfa aldrig svikit mig. Gör man förberedelserna rätt kommer slutprodukten att bli bra. Vad som är mindre bra är den lilla tillverkningsvolymen, tidsanvändningen och ljudnivån. Med den inbyggda kompressorn är den givetvis snabbare än en kompressorlös variant och den presterar konsekvent den önskade slutprodukten. Men 30-60 minuter (beroende på hur väl du kylt ner smeten) är fortfarande en relativt lång tid. Men tiden är endast en bagatell jämfört med ljudnivån. Jag stänger in min Wilfa i ett annat rum för att slippa lyssna till den (du kan inte tänka över maskinen för då riskerar du att kompressorn blir överhettad). Om jag fick välja skulle jag upprepa investeringen - ja! Jag har ätit baconglass, sorbet på gurka och en hel rad olika glassorter och sorbeter som de flesta aldrig ens sett eller smakat. Priceless!

Jag är fullt medveten att lönsamhetskalkylen är något mindre uppiggande (kostnaden för 1 liter kvalitativ vanilj glass ca. 3-4€, vilket ger en mellanskillnad till gourmé glassen på ca. 1-2€ vilket ger en avbetalningsperiod på ca. 100-200 liter glass före du "tjänat" in din glassmaskin) men livet är mer än siffror. När du ser ansiktet lysas upp av skräckblandad förtjusning är 200€ inget att tjafsa om.

måndag 31 oktober 2016

ETI Thermapen - When celcius is the thing you crave the most


Så jag beställde en Thermapen från ETI (inte olikt Thermoworks - http://blog2.thermoworks.com/2016/02/thermoworks-eti-ltd/). Jag har suktat efter en thermapen några år redan, jag har sen tidigare en "probe" termometer av märket AEG men eftersom den kostade under 20€ (ca. 200kr) skulle jag inte satsa pengar på tillförlitligheten. Därför köpte jag slutligen en Thermapen.

Varför inte Thermapen 4:an med "backlight" och ännu snabbare avläsning? För att den kostade ungefärligen 150€ (1500kr) och även om "backlight" hade varit trevligt fick det bli instegsmodellen i det här skedet. Varför teletubbie färgen? En färgklick piggar upp.

Bra förpackning

Måtten är väl tilltagna och den sitter bra i handen

Siffrorna syns bra, även om jag kan förstå argumentet med "backlight"

Utlåtande; 8/10 - Givetvis finns det utrymme för förbättring men allt igenom en solid liten mätare som ger ett kvalitativt intryck och reagerar snabbt. Ångrar jag köpet? Nej.

lördag 22 oktober 2016

Flame on - att karmelisera eller förkolna det är frågan


Min lilla hjälpreda kommer inte från någon köksbutik utan den lokala järnhandeln i den staden jag befann mig i när jag behövde lite hjälp med att bränna av toppen på mina tilltänkta Crème Brûlée
puddingar.

Som synes är detta en gasbrännare från Iroda PT-200 vilken kan fyllas på med en normal gasflaska, har ställbar låga och inbyggd tändning. Den kostade mig dryga 25€ eller 240 kronor.


Notera den greppvänliga utformningen och avsaknaden från designelement - därför hör den hemma hos järnhandeln 



Av förpackningen framgår klart och tydligt de olika användningsområdena för en dylik apparat


Den lägsta av bilderna visualiserar hur påfyllningen av gas utförs
Utvärderande; 2/10 - Ett bottennapp. Den fungerar, det syns klart och tydligen en låga. Men metallen vid munstycket blir fruktansvärt varm och påfyllningen av gasen är allt annat än ett smärtfritt kapitel. Rusa nu inte iväg och köp en snarlik produkt ur valfri köksavdelning, då kommer även du stöta på samma problem som jag har stött på. Det största problemet med en dylik butan brännare är nämligen enligt min uppfattning en för låg hetta (enligt förpackningen producerar min ca. 1300 grader Celsius). Det är svårt att få till en kontrollerad hetta om du blir tvungen att hålla brännaren ett fåtal centimeter ifrån sockret för att få till karamellen. Jag skulle snarare rekommendera att köpa något ännu kraftigare. Då kan du utöka användningsområdet till att bränna av toppen på en Sous Vide tillgjord stek eller bara bättra på kanterna på din hipsterpizza. Fördelen med de större utförandena är även att de oftast kommer med en extern gasbehållare, vilket underlättar bytet (givetvis kommer kostnaden för påfyllningen bli dyrare, därför är ett så brett användningsområde som möjligt att föredra).


För att bättre visualisera vilken typ av brännare jag skulle rekommendera kan jag bifoga ett riktgivande exempel, jag bryr mig verkligen inte var ni hittar Ert exempel. (http://www.jula.se/catalog/verktyg-och-maskiner/svets-och-lod/lod/gasdrivna-lodverktyg/mixgasbrannare-218540/)

Jag kommer givetvis införskaffa en ny brännare när jag får tid över att besöka en passande järnhandel. Uppdatering kommer.